Semesterkrasch

Jag körde hårt ända till en dag före semestern då jag försökte varva ner lite. Jag jobbade hemifrån på måndagen och ställde klockan för att komma till havet på tisdagen. Gick på bio på kvällen också (och såg en så jäkla bra film, återkommer till den). Men på onsdagen! En ledsenhet typ PMS delux! Ingen tycker om mig, min son behöver inte mig längre, ingen vill vara med mig. What!? (Jag som är så snäll och fin tänker alla, jag vet, men tankarna kommer ändå.) Som tur var har jag en nätgrupp vänner som fångar upp mig, vi fångar upp varandra, när jag sjunker, och en klok vän skrev att det nog är semesterdepression, att jag var slut och hade höga förväntningar. Det stämmer så bra! Ledig, sol, bad, allt skulle bli super bra och kanon! Och så kraschar jag när jag kan slappna av. Ont i huvudet och så trött. Allt jag ser är bara röran här hemma, pengarna som är för få på kontot pga flytt och diverse innebandykostnader osv. Jag tog igår till att vara lite ledsen och ömklig och idag känns det mycket bättre! Har hunnit få undan en hel del här nu. Ser fram emot sommarens två resor, en om ett par dagar och en v32. Har faktiskt varit inne hela dagen utan stress över att komma ut i solen (mest för att den gömde sig bakom moln på förmiddagen men ändå).

Nu är jag mer redo för en mer realistisk semester som jag kan göra vad jag vill med egentligen. Man måste inte vara i solen och äta jordgubbar för att det är sommar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *